Ibland kan det vara riktigt ohälosamt att ha barn. Tex när de trillar ur klätterställningen och rasar med huvudet först rakt ner 1 m i sanden.
Jag skrek, hjärtat i halsgropen, men hinner inte ens fram förrän han reser sig upp o skriker. Sand i hela nyllet och munnen.
In o tvätta av o kolla att han verkar hel. Allt lugnt. Sen läste vi bok ett tag och kramades.
Nu somnade han nyss o elaka mamman väckte honom för man får inte somna OM man har hjärnskakning har vi hört. (tror jag iofs inte att han har då han landade mer på kinden….)
Jag är fortfarande darrig!
Usch sånt där är inte lovely! Igår lekte killarna med en liten kille på gården – han e 5 år. De klättrade upp på båttaket och den andra lilla pojken trillade ner först med ryggen i en kikare som finns på våning 1 i båten o sen vidare ner i sanden. 2 1/2 m kanske – jag såg det från balkongen men lilla pojkens mamma såg det på plats som tur var – gick också bra men HU vad hemskt sånt ser ut!!!!
Usch! Nu började jag gråta …
Stackars A!!!
Ibland är man övertygad om att dom har änglavakt.
Stackarn!
Man får sova, men man ska kolla att dom (barnet då alltså) reagerar fast att dom sover i ca 4 timmar, dvs kittlas lite och se att dom slår bort en! Om han inte kräktes eller var medvetslös är risken för hjärnskakning mindre!
Usch och fy.. man hinner bli SÅ himla rädd!!!!
Tur att det gick bra!
plutten då!